Skillnader mellan IEC 61643-01:2024 och IEC 61643-11:2025

Jämfört med IEC 61643-01:2024 innehåller IEC 61643-11:2025-versionen följande betydande tekniska ändringar:

1. Förtydligade tillämpligheten av tester, som kan tillämpas på kompletta SPD:er, försörjningsskyddslägen eller kompletta “SPD-komponenter”.
2. Införda ytterligare mätningar för spänningsskyddsnivån för “kombinerade skyddslägen” mellan fasledare och skyddsjord (PE) (se ny bilaga F).
3. Lade till ytterligare ett drifttest för typ 1 och typ 2 SPD:er för att kontrollera för ökad följström under låga impulsströmamplituder (se avsnitt 9.3.5.5).
4. Modifierade och kompletterade kortslutningsströmtestkraven för att bättre täcka de senaste SPD-interna frånkopplingsteknikerna (se avsnitt 9.3.6.3).
5. Förbättrade kraven för hållspänningstest för SPD-huvudkretsen och lagt till nya hållspänningstestkrav för “elektriskt isolerade kretsar” (se avsnitt 9.3.7 och 9.3.8).
6. Tillagda ytterligare spelkrav för “elektriskt isolerade kretsar” (se avsnitt 9.4.4).
7. Tillhandahöll ytterligare information och detaljerade krav för SPD:er avsedda för DC-installationer.

Introduktion till IEC 61643-11:2025

IEC 61643-11:2025 är baserad på IEC 61643-01:2024 och lägger till specifika testobjekt som är tillämpliga på AC-system. Dessa tester är inställda för SPD:er som kommer att anslutas till AC-försörjningskretsar som drivs av källor som har en linjär spänning-strömkarakteristik. Särskild hänsyn krävs om SPD ska anslutas till andra former av kraftkällor eller källor med andra frekvenser.

Bilaga G: Testprocedurer för SPD:er som kombinerar kortslutningsskydd och överspänningsskyddsfunktioner (ej separerbar)

SPD:n som beskrivs i bilaga G består av två delar kopplade i serie: en är en sammansatt enhet som integrerar både överspänningsskyddsfunktion och kortslutningsskyddsfunktion (denna sammansatta enhet är integrerad och kan inte separeras fysiskt under testning eller provberedning), och den andra är en överspänningsskyddskomponent (SPC), vanligtvis inklusive spänningsbegränsande eller spänningsomkopplande komponenter. SPD:er med kombinerade skyddsfunktioner kräver specifika kortslutningstester och överbelastningtester, vilka båda kräver att särskilda testprover förbereds.

1. Kortslutningstest

* Tre “Typ A” och tre “Typ B” prover måste förberedas. Varje prov testas individuellt. Antingen AC- eller DC-försörjning kan användas, beroende på vilket som underlättar ett stabilt testströmflöde genom provet. Strömamplituden är mellan 1A och 20A, enligt tillverkaren. Källspänningen under öppna kretsförhållanden får inte vara mindre än 1200V och bör vara tillräckligt hög för att upprätthålla en stabil ström genom provet.

* Ett överbelastningstest utförs på “Typ A”-proverna. Testspänningen appliceras över provet, och resistansen i testkretsen justeras för att uppnå den erforderliga strömmen tills provet misslyckas (antingen kortslutning eller öppen krets). Testets längd registreras. Denna procedur upprepas för de andra två “Typ A”-proverna, och den längsta varaktigheten av de tre används som riktmärke för att bestämma testlängden för “Typ B”-proverna. “Typ B”-proverna ärtestas sedan enligt samma procedur, men testtiden är inställd på den längsta varaktigheten från “Typ A”-proverna plus 0,5 sekunder.

* Efter testet ska prover av typ B fortfarande ge kortslutningsskyddsfunktion, verifierad enligt följande:

1. *a. När Uc ≤ 440V är impulsspänningen 2,5 kV eller 120% eller upp (beroende på vilket som är högre).
2. *b. När 440V < Uc ≤ 800V är impulsspänningen 4,0 kV eller 120% eller upp (beroende på vilket som är högre).
3. *c. När Uc > 800V är impulsspänningen 6,0 kV eller 120% eller upp (beroende på vilket som är högre).

* Impulsspänningsamplituden måste korrigeras för höjd. Ingen urladdning eller genombrott bör ske under appliceringen av 1,2/50 μs impulsvågen.

2. Överbelastningstest

* För att verifiera den omfattande prestandan hos SPD, med tanke på att impulsströmmar som leds under dess livstid kan påverka dess kortslutningsskyddsförmåga negativt, krävs ett ytterligare förkonditioneringstest (driftstest) före kortslutningstestet för alla preparerade prover.

* Sex “Typ A” och sex “Typ B” prover förbereds. För “Typ A”-prover ersätts delen som kombinerar överspännings- och kortslutningsskydd med ett lämpligt kopparblock, medan interna anslutningar, tvärsnitt, omgivande material (t.ex. harts) och förpackning förblir oförändrade. För “Typ B”-prover ersätts överspänningsskyddskomponenten (SPC) ansluten i serie med den kombinerade skyddsfunktionen med ett lämpligt kopparblock, med bibehållande av andra fysiska aspekter.

* De förberedda proverna “Typ A” och “Typ B” kopplas i serie för förkonditioneringstestet (driftstest).

* Använd de förkonditionerade typ B-proverna för kortslutningstestet: tre prover genomgår det påstådda märkkortslutningsströmtestet (Isccr); de övriga tre genomgår ett test med låg kortslutningsström, där testströmmen beräknas som: I_min/I_min + 0,05 ×(I_SCCR − Jag_min )/I_min + 0,1 ×(I_SCCR − Jag_min ). Varje prov testas vid ett aktuellt värde.

* Eftersom prover av typ B har kombinerat skydd, behöver kortslutningsström inte nödvändigtvis flyta genom dem när Utest appliceras; utlösa därför kortslutningsström med hjälp av impulsström eller en kombinationsvåg enligt klassificering: för T1- och T2-klassprover appliceras en ström på 3 kA, 8/20 μs med amplitud lika med Iimp eller In (beroende på vilket som är lägre); för T3-klassprover tillämpas en 6 kV kombinationsvåg eller Uoc (beroende på vilket som är lägre). Om kortslutningsströmmen inte kan varatriggas med dessa nivåer kan amplituden ökas upp till Iimp, In eller Uoc.

* Efter testet, förutom att uppfylla kortslutningskriterierna, gäller följande ytterligare krav: efter att frånskiljaren har aktiverats, applicera en 1,2/50ps impuls och verifiera:

1. Isolationsresistansen mätt vid Uc överstiger inte 2 MΩ eller minskningen jämfört med förtestvärdet överstiger inte 20%.
2. Om detta isolationsresistanskrav inte uppfylls, utför det påstådda märkkortslutningsströmtestet (I_SCCR) och uppfyller de relevanta kriterierna efter kortslutning.

3. Dedikerat överbelastningstest

* Detta test kräver ingen speciell provberedning utan måste utföras på varje skyddsläge för provet. Baserat på Uc-värdet för de olika skyddslägena, appliceras en förkonditioneringsspänning på det läget, graderad enligt följande:

*När Uc ≤ 180V:

1. *a. För spänningsomkopplare och kombinerade skyddslägen är förkonditioneringsspänningen 600V, vid vilken den spänningsomkopplande komponenten måste kunna leda.
2. *b. För andra skyddslägen är förkonditioneringsspänningen 1200V.

*När 180V < Uc ≤ 440V är förkonditioneringsspänningen 1200V.

*När Uc > 440V är förkonditioneringsspänningen 3 gånger Uc.

* Förkonditioneringsspänningen appliceras i 5 sekunder, under vilken den potentiella kortslutningsströmmen genom provet är mellan 1A och 20A, enligt tillverkaren. Efter förkonditioneringsspänningen appliceras Utest-spänningen i 5 minuter, eller om en intern eller extern frånskiljare i provet fungerar under förkonditionering, appliceras Utest i minst 0,5 sekunder efter att frånskiljaren har aktiverats. Under appliceringen av Utest, den potentiella kortslutningsströmmengenom provet är inställt på 100A, 500A, 1000A eller ISCCR, valt baserat på faktiska förhållanden (alla värden testas inte nödvändigtvis för varje prov).

* Om alla mätningar från den första uppsättningen prover (testuppsättning för 100A) uppfyller följande kriterier, kanske ytterligare testning vid högre strömmar inte är nödvändig:

1. Frånkoppling sker inom 5 sekunder efter applicering av förkonditioneringsspänning.
2. Strömmen som flyter genom provet under Utest-applicering efter förkonditionering överstiger inte 1mA.
3. Ökningen av ström som flyter genom provet under Utest-applicering efter förkonditionering överstiger inte 20% av det initiala värdet som bestämts under Utest före testet.

* Kriterierna för godkänt/underkänd efter testet skiljer sig beroende på om provet upplevde avbrott.

4. Förenklad testprocedur för serieanslutna skyddslägen

Denna förenklade procedur kan tillämpas på prover som 3P+NPE eller 1P+NPE, som kan ha flera skyddslägen (t.ex. L-N, N-PE, L-PE, L-L). Eftersom L-PE-skyddsläget i huvudsak är en seriekombination av L-N- och N-PE-skyddslägena, kan testning av alla tre lägena separat enligt standardkraven leda till redundant testning för L-PE-läget. Därför specificerar standarden ett förenklat testförfarande för seriekopplade skyddslägen (t.ex. L-PE).

Ett seriekopplat skyddsläge (t.ex. L-PE) kan testas med det förenklade förfarandet endast om det uppfyller alla följande villkor:

1. SPD installeras endast i TN- eller TT-system.
2. Det deklareras att detta skyddsläge (t.ex. L-PE) bildas av seriekopplingen av andra skyddslägen (t.ex. L-N och N-PE).
3. Uc-värdet för det seriekopplade skyddsläget (t.ex. L-PE) överstiger inte det högre Uc-värdet för de individuella skyddslägena som bildar det (t.ex. L-N: Uc=275V, N-PE: Uc=255V, sedan L-PE: Uc ≤ 275V).
4. Impulsparametervärdena (Iimp, In eller UOC) för det seriekopplade skyddsläget (t.ex. L-PE) överskrider inte motsvarande värden för de individuella skyddslägena som bildar det.